Experimentverkstan

Det är synd om Sölvesborg

Ja visst är det väl synd om Sölvesborg, men folket där får stå sitt kast. För oss andra och för landet kan det på sikt vara bra. Man röstade fram en politik som kan vara androm till varnagel. I denna lilla blekingska ort med knappt 10 000 invånare pågår ett experiment kallat samstyret, och vi kan följa hur samhället utvecklas när det drivs av SD, och ta lärdom.

Här vill man inte ta ansvar för de problem som naturligtvis uppstår vid en större immigration. Man vill med det kommunala självstyret som officiellt argument, inte längre ta emot immigranter och asylsökande och menar därmed att andra kommuner skall ta hand om den saken. Det handlar förstås delvis om ekonomi, men i grunden om den främlingsfientlighet som är SDs agenda – det där med medfödd ”essens” som gör ariern eller skandinaven speciell, det som gör att samer, judar och somalier inte kan vara svenskar.

Inom kulturpolitiken och konsten ser vi att endast fosterländsk och ”uppbygglig” konst skall få komma till tals. Att kulturarvet framhålls är inget fel. Så är det ju alltid att rötterna behövs. Mobergs utvandrare Karl Oskar och Kristina står staty i närbelägna Karlshamn, och så skall det vara. Men all kultur kan inte riktas mot historien. Konsten skall vara fri och även nuet och framtiden skall synliggöras, En del konst måste också få tänja gränserna, få vara provocerande och tankeväckande. SDs kulturprogram premierar det återblickande och det oförargliga. Det andas censur och klassificerar det nya, oförvägna och vilda som ”entartete kunst”, om än i annan språkdräkt.

Visst är det synd om Sölvesborg, men låt oss nogsamt följa experimentet och ta lärdom om vad som kunde hända om nationalismen och inskränktheten kommer till makten i riket. Röstar vi fram ett högernationalistisk block, skapar vi ett isolationistiskt och navelskådande samhälle utan den öppenhet och de friheter generationer kämpat för.

 

Appell till borgerliga

Mycket snart är det val och jag tänkte vända mig till dig som tänker rösta borgerligt. Kanske har du sett att jag tidigare appellerat till dem som tillhör eller kommer ur arbetarklassen. Jag vill inte heller lämna borgerliga medresenärer i sticket.

Min bakgrund

Jag har många borgerliga vänner och vill gärna också ge min syn på politiken till dig, som hör till den klass jag reste till på grund av min nyfikenhet och de möjligheter jag bjöds. Först lite bakgrund, så att du vet var jag kommer ifrån. Min far var verktygsslipare på Karlskronavarvet, min mor hemmafru, som det ofta såg ut på 40- och 50-talen. vi blev till slut fem barn i familjen, så det fanns mycket att göra och många att försörja. Som äldst i syskonskaran, fanns ingenting annat för mig efter folkskolan, än att utbilda mig vid stadens verkstadsskola, för att så snabbt som möjligt få egen försörjning. Efter två år var jag elektrikerlärling, också det vid varvet. Man arbetade 50 timmar i veckan och gick två sena kvällar i veckan på teoretisk vidareutbildning. Teorin intresserade mig, och jag fortsatte senare med mer studier, först ett år med hjälp av ett mindre lån min pappa tog och med stöd från facket, senare med statliga lån och så småningom studielån upp till doktorandnivå. Däefter har jag arbetat som lärare vid tekniskt gymnasium och tekniska högskolor i Linköping och Stockholm. En klassisk klassresa, som möjliggjorts tack vare ett samhälle som investerar i utbildning.

Höger och vänster

Motsättningen mellan höger och vänster i politiken är fundamental i demokratin – att idéer bryts mot varandra, att alla kommer till tals och presenterar sina tankar om hur samhället bör utformas. Slutligen väljer vi de företrädare som vi anser bäst representerar de tankar vi själva har. Demokratin må ha sina svagheter, men är ändå värd att värna om för att hålla ihop ett samhälle och få det att fungera, så att de flesta kan leva ett värdigt liv.

Marknadskrafterna fungerar bara delvis i form av relationen mellan tillgång och efterfrågan, men har också en inbyggd tendens att öka välståndet (i form av kapital) till dem som redan har ekonomiska muskler och från dem som inte har det. Mycket få vill ha en sådan typ av rå kapitalism, och en av samhällets uppgifter är att se till att värdet av det som produceras, kommer alla till del. Så sker också i ett välfungerande samhälle som vårt, bl.a. genom gemensamma åtaganden som skolor, sjukvård, infrastruktur, försvar, försäkringssystem och mycket annat. De flesta är överens om detta, men oense om metoderna.

Hot mot demokratin

Det finns hot mot vår typ av demokrati, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. I Europa, såväl som här, växer populistiska, nationalistiska och rasistiska partier och organisationer sig starka. Partier som SD, Femstjärnerörelsen och Lega i Italien, Nationella fronten i Frankrike, FPÖ i Österrike och Frihetspartiet i Nederländerna, är partier på frammarsch. De väljs in i parlamenten och banar därmed väg för än mer främlingsfientliga och rasistiska partier, som NMR och AFS i Sverige. Samtidigt ser vi att den s.k. alt-right-rörelsen med bas i USA gör inbrytningar i Europa och förstärker denna ultrahöger. De har ännu inte någon stor politisk makt, men förmåga att ställa till oreda och ibland beslutsförlamning i parlamenten, och framför allt att förgifta debattklimatet i samhället.

Det här måste vi stoppa tillsammans, om vår demokrati skall fortsätta att fungera, med beslutsmässighet i parlamenten, med fria media och de fri- och rättigheter vi arbetat fram och vant oss vid. Att vi inte kan ta ett sådant fritt samhälle för givet, kan vi se av utvecklingen i de forna öststaterna som Polen och Ungern.

Vad rör oss Polens affärer? Jo genom att usla idéer har smittoeffekter liksom som de goda.

Valet

Jag vill att vi skall bevara ett samhälle där alla har frihet att utvecklas efter sin förmåga, utan hinder av bakgrund, kön, sexuell läggning eller pigment. Ett samhälle där lagen gäller lika för alla. Ett samhälle där alla får komma till tals och där idéer kan brytas mot varandra i ömsesidig respekt mellan meningsmotståndare, men också ett där fakta värderas högre än lösligt tyckande.

Om du röstar borgerligt av hävd, och tror på de idéer som Alliansen eller Moderaterna vill genomföra, lär jag inte kunna omvända dig till att rösta till vänster. För många av mina borgerliga vänner är det nog så.

Det jag vill med denna appell, är att du tänker efter och hjälper mig att se till att främlingsfientliga krafter får så litet inflytande som möjligt. Ser du SD som ett parti bland andra, som bör ”släppas in i värmen”, så betänk att de är ett parti med starkt nationalistiska idéer, som vill isolera landet från omvärlden, bl.a. genom utträde ur EU. Ett parti som på alla plan lierar sig med liknande isolationister i övriga Europa. De är ett parti vars högsta företrädare ser Orbans Ungern som ett föredöme, ett land som isolerar sig, och där lagstiftningen politiseras och yttrandefriheten kringskärs. Vi måste till varje pris bromsa den utvecklingen, vänster och borgare tillsammans. Partier som inte förmår att klart dra en gräns mot denna typ av nationalism borde man inte rösta på.

En enda röst kan inte tyckas spela någon större roll, och det är sant, men demokratin går ut på just detta, att alla röster tillsammans avgör hur landet styrs och vilka idéer som råder över samhällsutvecklingen. Det kan också se ut som om valet bara gäller en enda mandatperiod, men många av de beslut som fattas får betydligt längre räckvidd än så. Bostäder som byggs används i femtio år eller mer, infrastruktursatsningar påverkar ännu längre, en fungerande sjukvård de närmaste åren påverkar produktiviteten och en bra skola är en avgörande framtidssatsning, som påverkar generationer. En röst är inte mycket, men en miljon röster är avgörande.

Alla våra röster behövs!

Appell inför valet

Din röst behövs.

Om du, liksom jag, är arbetarklass, eller kommer ur arbetarklass, har du anledning att vara stolt över det. Kapitalet behövs förstås, liksom driftiga entreprenörer och företagsbyggare. Det är ändå vi, de många, som tillsammans med socialliberaler byggt upp välfärdsstaten, under motstånd från högerkrafterna. Det var våra fäder och mödrar som samlades för att gemensamt skapa ett tryggare land för alla att leva i. Vi har skapat arbetarskydd, A-kassa och sjukförsäkring, anställningstrygghet, semestrar, pensioner, barnbidrag, studiebidrag och mycket annat. Det har skapat en trygghet, som ger oss frihet att leva våra liv efter förmåga.

Vi kan fortsätta samhällsbygget om vi samlar oss igen

Alliansen under ledning av M fick åtta år vid makten, och man fick chansen att visa vad man ville göra, hur deras samhällssystem ser ut. Man sänkte skatterna, men bara för dem som arbetar. Den som är sjuk, arbetslös eller gammal, är mindre värd. Man sänkte också a-kassan och sjukförsäkringen och man satte en gräns för hur länge någon får vara sjuk. Man säger att ”det skall löna sig att arbeta” – det gör det alltid. Man säger att försämringarna i försäkringarna skall få folk att söka jobb, som om vi vore sjuka eller arbetslösa av lathet.

M hade fräckheten att kalla sig ”det nya arbetarpartiet” och sedan ”det enda arbetarpartiet”. Det är oförskämt, med tanke på hur man ser på oss, som dagligen går till våra arbetsplatser och utför allt det arbete som måste göras på hundratusentals företag och i offentlig sektor, som sjukvård, äldrevård, förskola och skola, osv.

Besvikelser

Många är besvikna på socialdemokratin, som man tycker övergav sina ideal under inflytande av den högervåg (nyliberalismen), som drog över hela västvärlden, och det är begripligt.

Nu råder andra vindar och de svenska Socialdemokraterna har återvänt med kraft till sin ideologi. Målet är ett solidariskt samhälle, där alla skall kunna känna tryggheten och friheten att utvecklas efter egen förmåga.

Det finns ju en annan besvikelse, som många känner, den där om brutna vallöften, det som kallas ”svekdebatten”. Den beror ju faktiskt på oss väljare. Under den pågående mandatperioden för S-Mp- regeringen, tvingades man första året regera med en borgerlig budget, därför att många väljare röstade på SD, som gärna ville ”röra om i grytan”. Dessutom hade regeringen alltför få röster i Riksdagen, för att uppfylla sina ”vallöften”. Det ett parti vill genomföra, kan bara göras om vi väljare röstar för det. Att lägga sin röst på ett annat parti, och sedan klaga på S håller inte.

Trots bara tre år med egen budget och en motsträvig riksdag, har den S-ledda regeringen ändå åstadkommit mycket. Man har börjat återställa skillnaden i beskattning mellan dem som arbetar och pensionärerna, man har tagit bort utförsäkringen av långtidssjukskrivna, man har ökat byggandet av hyresrätter, som folk med lägre inkomster har råd att bo i, och mycket mer. Det har skett genom delfinansiering av hittills 11 000 bostäder, och mer behövs.
Kort sagt har man påbörjat ett ambitiöst projekt för att människor, oberoende av bakgrund, skall kunna leva ett anständigt liv.

Framtiden

Mycket återstår att göra och S har stora ambitioner för att bygga vidare på ett solidariskt samhälle. För att det skall vara möjligt, krävs ett starkt stöd i Riksdagen.
Vi som faktiskt bär upp det här samhället med vårt vardagliga slit, vi kan också se till att bevara och utveckla det välfärdssamhälle vi skapat. Vi kan bara göra det, om vi samlar oss, som vi och våra förfäder gjort tidigare.

Om du, som jag, vill ha ett samhälle, där alla kan utvecklas och leva värdiga liv, finns inga skäl att rösta på SD, som lever på att så misstro mellan oss, och som inte har någon lösning på något problem alls. Jag vet att många ur LO-facken kan tänka sig det. Om det sker har SD lyckats med just det de vill, det som är deras mål – att splittra arbetarklassen. SD är inget arbetarparti. De ligger långt till höger om all höger, och skiter fullständigt i oss.

I det här valet finns inte tid och utrymme för att ”proteströsta” av besvikelse, eller för att ”röra om i grytan”. Det är dags att vi samlar oss igen mot attackerna från höger, och ger vänstern och socialdemokratin tillräckligt många röster i valet, så att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle för alla.

Det är det här vi kan göra tillsammans, och vi har gjort det förr. På valdagen har vi makten att skapa ett bättre samhälle.

Alla våra röster behövs!

Till Margot W angående Israel

Bästa Margot!

Det är dags att göra något i relationerna med Israel och Palestina.

Kort presentation: Jag är pensionerad lärare från KTH och har varit socialdemokrat i hela mitt liv i ideologiska såväl som politiska framgångar och bakslag.

Jag anser att ditt och regeringens engagemang för en feministisk politik hemma och i världen är beundransvärd, liksom ditt arbete för att förändra arbetsformerna för FNs säkerhetsråd, och lösa upp dess låsningar. Ditt arbete, liksom tidigare Anna Linds, för en mänskligare värld, är det bästa en levande socialdemokrati kan åstadkomma.

Vad gäller konflikten mellan Israel och PA, kan jag förstå att regeringen menade, att ett erkännande av den kommande staten Palestina, kunde göra parterna mer jämlika i förhandlingar om en tvåstatslösning. Om verkan var den avsedda, kan jag inte avgöra, och kanske var det för tidigt. Att Netanyahus högerregering tog det som en fientlig handling, står klart.

När du tog upp Amnestys misstankar om utomrättsligt dödande från Israelisk polis, och menade att det borde utredas, reagerade Netanyahu och fler med honom, genom att antyda att det var antisemitism. Det var klart orättvist och feltolkat, men bakgrunder var med rätt stor säkerhet missnöjet med Sveriges erkännande av en palestinsk stat. Kanske tolkades ditt uttalande också som att du inte litar på israeliskt rättsväsende. Det är känt att tveksamma skjutningar mot knivbeväpnade palestinier diskuteras och utreds av israeliskt rättsväsende.

Sveriges förhållande till Israel, den enda demokratin i Mellanöstern, har tidigare varit mycket gott, men har försämrats, och skall vi ha någon möjlighet att delta konstruktivt i en konfliktlösning, måste det goda förhållandet återupprättas. Israel är den ekonomiskt och militärt starkare parten, och utan dess engagemang till lösning, kan det inte bli någon.

Som jag ser det, kan det bara ske, genom att regeringen och du klart uttrycker sympati för staten Israel, trots att den har en högerregering. Att den har det, beror i hög grad på konflikten. Attackerna från Hamas på Gazaremsan och från andra terrororganisationer där och på Västbanken gör folk rädda och det gynnar högern i Israel.

Det är utmärkt att du reagerat på Abbas senaste uttalande om förföljelsen och förintelsen av judar i Europa, där han lägger skulden på judarna. Du har kallat det oacceptabelt, men jag menar att du och regeringen måste gå ut med ett starkt fördömande av uttalandet. Vi är i en begynnande valrörelse, men jag anser att det är av vikt, att utnyttja tillfället att försäkra Israel om vår fortsatt starka vänskap.

Det finns också ett inrikespolitiska skäl att göra en stark markering mot antisemitismen. Nynazismen i Sverige börjar göra sig högljudd, på vissa håll förstärkt av den antisemitism som följer med vissa grupper muslimer, som immigrerat från Mellanöstern. Många judar känner sig inte längre säkra i svenska städer som t.ex. Malmö, och flyttar eller överväger att flytta, på grund av trakasserier och hotfulla tal. Nynazism och antisemitism måste motverkas, och ett led i detta kan vara att visa att Sverige odlar vänskapen med Israel.

Vi som ett fredsälskande land i en fredlig omgivning bör tydligt deklarera och fördjupa vår vänskap med det enda land i Mellanöstern, som är en modern demokrati.

Med varma S-hälsningar,
Bertil Gralvik

Vädjobrev i valtider

Det är valår och det märks i den egendomliga retoriken från ledande politiker. Det ”trianguleras” friskt, dvs. man sneglar på varandra och anpassar budskapet efter vad man tror kan stjäla röster från andra partier. Det är inte konstruktivt.

Vi lever i en demokrati, vilket innebär att all makt utgår från folket, dvs. väljarna. Varje parti har sin idé om hur samhället skall bedrivas och utvecklas, och på dessa idéer röstar vi på valdagen utefter vad vi själva menar är bärande för framtiden.

För de politiska partierna gäller att de måste skaffa sig makt för att kunna genomföra sina idéer, genom att få så stort stöd som möjligt i allmänna val. Man blöter sitt finger i luften för att se vart opinionsvinden blåser. Så vänder man kappan efter den och anpassar sitt budskap.

Bästa demokratiska partier och politiker! Det är usel taktik av flera skäl.

Det leder till att väljarna inte ser era djupt kända bakomliggande tankar om hur det goda samhället skall uppnås och hur ni tänker er att regera stat och kommun.

Det leder till politikerförakt, när väljarna ser hur ni krumbuktar och byter åsikt från dag till dag. Vi är inte dummare än att vi begriper att det handlar om politisk vinstmaximering.

Det leder till att intresset för politiken minskar, eftersom det blir nästan omöjligt att avgöra vad de olika partierna vill.

Det skapar osäkerhet och missnöje, och främjar framväxten av partier, som i grunden är odemokratiska.

Jag vill vända mig till alla partier med några tankar idéer om hur ni skall vinna väljarnas förtroende och skapa förutsättningar för en sann demokrati, där väljarna vet vad ni vill.

1. Sluta helt med att välja budskap enbart för att öka väljarbasen.
2. Samlas inom partigrupper på nationell och kommunal nivå och diskutera vad ni verkligen vill åstadkomma och på vilket sätt (ni vet nog redan).
3. Berätta sedan för väljarna vilka mål och medel partiet faktiskt har.
4. Avskeda alla konsulter som hittar på ”lämpliga” budskap och slogans, så vi slipper dumheter som ”Arbete ger frihet” och liknande snömos. Det är ni som vet vad ni vill åstadkomma, inte coacher och konsulter.
5. Om ni tar hjälp av reklambyråer för grafisk utformning av affisher, inspelning av valfilmer osv., se till att budskapen förmedlar vad partiet faktiskt vill göra.
6. Betrakta era presumtiva väljare som vuxna, tänkande människor.

Jag vill förstås att mitt parti skall vinna många röster, och få makt att driva samhället i den riktning jag önskar, men framför allt vill jag att det skall stå upp för sina bärande idéer.

Lycka till!
Bertil Gralvik

Nyår 2011

Vi lämnar det som kallats 00-talet, ett epitet som antyder att vi börjat om på nytt i det sprillans nya millenniet. Därom kan man tvista, men förvisso har mycket hänt, som inte hänt förut. Våra apparater för interaktion/kommunikation har t.ex. kraftigt förbättrats. Det svenska toleranta välfärdssamhället däremot försämrats, både vad gäller välfärden och toleransen. De borgerliga frihetskämpar vi gett makten, har inskränkt på friheten för dem som är sjuka och inte kan arbeta, eller som blivit arbetslösa på grund av det finansiella sammanbrottet, eller strukturrationaliseringar. Det är förstås helt i enlighet med (höger)liberala värderingar – låt mig säga att jag förhåller mig skeptisk.

Just idag nås vi av beskedet att en av våra främsta uttolkare av det mänskliga, Per Oscarsson, troligen lämnat livet i en villabrand. Mycket sorgligt är det om så är fallet. Varför försvinner just dessa, de bästa, de goda alltför tidigt?

Mot slutet av 00-talet har alltmer utkristalliserats en tendens, eller skall man säga en dubbeltendens. Den kommer i spåren av 9/11 och har både med terroristhoten och teknikutvecklingen att göra. Ett lillebror ser dig genom miljoner mobila kameror och ett storebror ser dig också genom utökade möjligheter för myndigheterna att spana på oss och lagra sociala data. Vår integritet och vår yttrandefrihet är i fara, samtidigt som vi får veta mer om vad som hemligen styr våra liv, genom att läckor kan sprida stora mängder hemliga dokument – just nu via Wikileaks.

Det är tidigt denna binära morgon 110101, så jag blir inte långvarig här vid tangenterna. Låt mig bara berätta att jag avnjutit en utomordentligt vällagad måltid med min dotter Naela och Björn, hennes mästerkock till man. Den inbyggda gården brukar i årsskiftets skälvande minuter, eller kanske snarare timmar, påminna om Beirut under blitzen. Nu var det högst modest av någon anledning och luften gick att andas utan gasmask. I år saknade vi djupt den son och broder som slagit ner sina bopålar i Israel, ett främmande men välbekant land.