Bilbo

Bilbo, vår trogne vän och familjemedlem, lämnade oss 5 oktober. Han gav oss femton år av kärlek och glädje.

Bilbo
Vi kommer alltid att minnas dig!

Annonser

Återbäring

Hösten, eller är det vintern har slagit till helt plötsligt och med den återbäringen. Nyss var det sensommar efter en fantastisk varm sommar, nu är det höst med kyla regn och stormar. Nyss var det skördetid och skördefest på solens och vindarnas ö. Striden pågår om det nyare epitetet ”Sveriges Guldkant” som någon turistkonsult på västkusten kläckt för hundrafemti tusen, och som konsulten själv vill ta patent på. Nu är det kyla och regn och blåst som bjuds. Turisterna har flytt, butikerna har stängt och träffar man på en mänska utomhus efter klockan nio på kvällen, blir man glatt förvånad. Man kunde tro att denna öde bygd alls intet har att bjuda de härboende, att denna lantliga bygd vore renons på all förmåga.

Gräsmannen
Förvisso icke så. I denna kalla oktobernatt lyser som en flamma Höstrock på Strand. Plötsligen uppstår på denna enda punkt, medan staden i övrigt ligger mörk och tom i regnet, en fest med värme, rockmusik och mycket öl. Musikerna är lokala och geniala och stämningen varm och vänlig. Kvalitén på musiken är förstklassig och skulle gå hem i varje tänkbart sammanhang. Otroligt nog skapas den av fritidsmusiker, som sällan hörs och sällan eller aldrig lämnar ön för framträdanden någon annanstans. Man blir perplex. Hur är det möjligt? På sommaren, då mängder av turistande svenskar och eouropéer från alla håll strömmar till Ön, kunde man förstå att artister av klass dras till Robinson och Strand och andra coola ställen i Borgholm och till Köpingsvik och Rälla, ja vart som helst. Öland vimlar av glada och penningstarka semesterfirare och kommersen lever upp.

Men nu i återbäringens tid, då vi just i natt skall återfå den timme vi förlorade i på försommaren – nu då kylan, regnet och tomheten insveper vår kalkstensklippa i havet?

Det är något surrealistiskt att i en stad med tomma, kalla och öde gator, kunna finna en oas av rockmusik, värme och glädje på det fula Strand Hotell, där människor fylkas, lyssnar, dansar och dricker i gemyt.
Allra mest förvånande är den höga musikaliska kvalitén. Som om en flik av Las Vegas eller New Orleans av en tillfällig slump landat i denna gudsförgätna håla för ett par korta timmar.

Sen är det allt. Livet i Borgholm återgår till sin vanliga vintriga lunk i väntan på våren och förberedelserna för nästa turistiska säsong. Vad som återstår är minnena av en rockig värme och en från våren till vintern återlämnad timme.
Den får man sova på.

Nordea under attack

Tillbaka i Borgholm efter en tuff sejour i Los ‘Holmos. Jag undgick att bli ordförande i min bostadsrättsförening 😉
Resan med Silverlinjen gock lugnt och prydligt. Direktbussen var mer direkt än vanligt och rymligare. Fler reste söderut från huvudstaden denna söndag och man körde två bussar, en till Kalmar och en till Öland.

Skönt med ”egen kuppe” – man kunde breda ut sig i en flygplansfåtölj och portföljen i en annan.

Rubriken? Jo via hela två mejl idag blev jag erbjuden att delta i ett lotteri som Nordea vänligen syntes bjuda sina trogna kunder. Thunderbird sa sig genast uppfatta erbjudandet som ”scam” och klickade jag ändå på länken som medföljer, skickade åskfågeln upp en extra varningsskylt. Jovisst, många av just Nordea’s kunder har utsatts för bedrägeriförsök på senare tid, så det är bäst man passar sig. Snyggt och prydligt mejl, och lätt att luras av om man inte har postläsare som larmar. så här ser det ut.

NB Attack

Hotell Kaos

Här är det. Hotell Kaos, där allt förändras från minut till minut. Köksbänkar och sängar, bord och stolar, fjärrkontoller, skor och glasögon; allt yr omkring.

Vad det beror på?

Ahh… Björn har genomgått sin fotoperation och ligger på St. Görans med gips, värktabletter och morfin och Naela och jag försöker hålla ställningarna. Hon har det som vanligt tufft, och vi åker varje dag och hälsar på Björn, med snus och godis och tidningar. Bilbo äter medicin för artros och mår lite python – han är dock rätt lugn men trött. Goliat måste ut varannan timme, men pissar inne ibland i alla fall. Han är i en trotsålder och har kommit på att det är kul att tugga sönder allt han kommer över. En matta, en fjärrkontroll till digitalboxen ( dock räddad i sista stund ), en jacka ( dito ), kablar ( goodbye ) och mina glasögon ( reparerade med ståltråd, tång och tålamod ), nätgrinden till balkongen, som jag lagade med lite extra nät.
Allt går i ett och vi är rätt utmattade. Ekonomin är som vanligt fast katastrofal och räddnings-operationerna är dagliga.

Vi lever på lån. Det gör vi väl alltid ändå – lånad tid.
I morgon, kanske, kommer husets herre kraftigt justerad hem.

Ooops! Nu är det tyst i huset – måste kolla jätten Goliat

Fridhems forna glans

Spiran monteras

Äntligen är Fridhems veranda återställd till sin forna skönhet. Den nya spiran och övrig snickarglädje har kommit på plats efter några år av säck och aska. På ett gammalt vykort från förra seklets andra decennium, kan man se Fridhems fasad som den skall se ut. När min konstnärligt sinnade moder tog sig an huset 1985, såg hon genast till att återställa verandan, och den gamla spiran återskapades eller renoverades. Så småningom förföll den och togs ner, saknad av ägarinnan, besökare och grannar. Broder Björn tillverkade ”garneringen” vid sidorna för flera år sen, men den har legat i träda i väntan på själva spiran. Den tillverkades av Hardy inför midsommaren, och jag fick glädjen att montera den.
Fridhem ler åter mot grannar, besökare och förbipasserande.

Blonda mostern 75

anna
Otroligt men sant. Idag bjöd min blonda livfulla moster Anna på kalas i sitt nymålade hus i Kalleguta. Nåja, att hon bjöd på god mat och kaffe med kakor och tårtor är kanske inte så otroligt. Det har hänt förr. Men att det är 75 hon fyller, det kan man inte föreställa sig. Samma vänliga och klingande skratt, som i sin ( och min ) ungdom bjuder hon också på. En gång i veckan drar hon iväg med bilen till något danspalats på Öland eller på andra sidan bron och svingar sina ben i några timmar.
Stort grattis till en sådan lysande kvinna!!

EU On The Road – EU på väg

EU på väg låter väl hoppfullt och jag uppskattar verkligen tanken på ett enat Europa på väg mot en ljusare framtid. Många har argumenterat får EU och framhållit dess fördelar. För mig är det viktigaste att det kan vara en väg till fred i Europa efter århundraden av krig.

Det här handlar emellertid om något helt annat. Det handlar om idiotin och söseriet med att ge sig ut på vägarna med hela EU-parlamentet en gång i månaden för transport mellan Bryssel och Strassburg med parlamentariker och en stab av tjänstemän, böcker, mappar, datorer för sessioner i dess andra säte. Denna trafik kostar de Eouropeiska skattebetalarna mer än 200 miljoner Euro enligt faktabladet hos Oneseat.

OneseatDet handlar om kampanjen Oneseat initierad av parlamentsledamoten Cecilia Malmström. Den syftar till att samla en miljon medborgare i EU-länder för att sätta press på EU att besluta om ett enda säte för parlamentet. Om du är medborgare i ett EU-land, kan du stödja kampanjen genom att gå till http://www.oneseat.eu/ och signera med ditt namn och epost-adress.

Solen och vindarna

Tillbaka på Solens och Vindarnes Öland. Efter min sejour i Stockholm är Fridhem lika njutbart, och den osedvanlliga värmen består. Det gör också mitt konditionsbefrämjande arbete. De senaste dagarna har jag rensat ut grenar och målat den nya spiran och det fundament av vindskenor, som skall hålla den på plats när höststormarna kommer. Grindstolparna ficks sig en första strykning och rosorna, som ständigt försöker spärra utgången genom den nya grinden mot Kungsgatan, har jag attackerat med seckatören. Idag har jag också testat den nya hackelsemaskinen, som skall förvandla grenar och kvistar till komposterbara spån.

Eva och Modren

Syster Eva fanns på plats när jag kom ner till Ön, men har åtminstone tillfälligt återvänt för Carlskronitiska plikter. Förhoppningsvis kommer hon åter efter ett musikaliskt besök i Hälsingborg. Här ovan ses damerna i vila i den Fridhemska trädgården.

Bilbo och Goliat

Yipeeee!
Bilbo & Goliat
Äntligen har Bilbo och Goliat fått sin egen plats i universum. Som människans bästa vänner, har de förstås tagit med sig hussochmattarna Naela och Björn ut i cyberrymden.
För att du som läsare av min långsamt uppdaterade blog skall försäkras möjligheten att följa deras vidare äventyr, har jag lagt upp en länk till Bilbo och Goliat i min blogroll.

Själv kommer jag att med spänning följa vad som där tilldrar sig.

Naela firas i hamnen

medlisan

På söndagen var det äntligen dags att fira Naelas inträde i det hon kallar kärringåldern. Vi var alla inbjudna till Elisabeth och Sven i deras vackra hem i Hammarbyhamnen.
Förutom värdparet var Olof och jag med liksom Uffe och Kicki och deras vilda barn och så förstås barnet själv med sin Björn. Och förstås Goliat, som uppförde sig bättre än man kunde förvänta sig av en valp. Över alltsammans vakade Indra, så fort hon släpptes ut från sin bunker.

Vi bjöds en väldigt god buffé och fina samtal och Naela fick goda presenter från sin moder och sina bröder. Småkillarna busade på småkillars maner och hetsade upp sig. Särskil kul var det förstås att busa med Goliat. Det var trångt vid bordet där han parkerat sig. Kaoset slutade med en smäll när den minsta killen slog huvudet i en bordskant och slog upp ett hack. Doktor Sven ingrep med ett specialplåster ock klämde ihop skadan.

En fin fest med sång hurra och äventyrligheter.